tisdag 9 februari 2010

Tid för funderingar...


Hej vänner!
Jag har nu bloggat i nästan ett år och många gånger har jag funderat över hur personlig och utlämnande man ska vara när man skriver och hur mycket man vill dela med sig av till människor man inte känner. Många har ju sin blogg som en slags 'öppen dagbok' för att memorera det som händer i sin vardag med barn, jobb, hus, familj etc (dvs inte bara inredning). Jag har 'valt' att i min blogg vara personlig men ändå inte för privat. Jag visar tex inte bilder på mig själv. Dock vet ju många av er hur jag ser ut ändå eftersom jag har er på facebook, men det är ju i ett helt annat samt lite mer privat 'forum'. Min man har från början varit väldigt bestämd med att han inte vill vara med på min blogg och det respekterar jag till 100%. Kidsen har jag ju visat nåra gånger, men då har jag varit väldigt noga med att fråga dem först eftersom de börjar bli så stora nu. Hur man väljer att vara eller inte vara i sin blogg är ju nåt som är väldigt inviduellt, bara man känner sig bekväm med det själv och tycker att det känns bra utifrån sin egen familj. Vad tycker ni? Hur vill ni vara? Det vore så kul att höra era åsikter kring detta och jag hoppas att ni vill dela med er av era tankar och funderingar,*ler*. Må gott! Kram Sofia

44 kommentarer:

  1. Vi är olika som människor därför kommer det alltid finnas olika bloggar...vissa delar med sig mer medans andra inte vill vara allt för personliga. Jag tycker inte att något är rätt eller fel, utan det viktigaste är att man utgår ifrån sig själv och känner att man kan stå för det man skriver och visar. Ibland händer det saker i ens liv som gör att man vill berätta för att människor omkring ska förstå...om alla visar respekt och vänlighet mot varandra så tror jag att det skapas en mer öppenhet att dela med sig...lite tankar från fru Myrsell... :o) Ha en fin dag! Kram Lina
    ps. självklart gillar jag hemnes...vi har ju haft den i några år själva nu :o)

    SvaraRadera
  2. Jag tycker din blogg är alldeles lagom. En del är så himla öppna, men det är ju inte kul at läsa fööör opersonliga bloggar heller om du förstår?;) Lagom är bäst!!
    Kramiz Sandra

    SvaraRadera
  3. Alldeles alldels lagom. Vill man inte veta så ska man inte läsa bloggar och vill man vara anonym ska man inte ha en blogg. Thats the shit vännen. Mela

    SvaraRadera
  4. Halloj, jag tycker att man ska vara försiktig med namn och exakt var man bor och tänka sig för vilka bilder man visar för det finns alltid idioter som missbrukar sånt här. Håller med dig om att det är svårt för ju längre man bloggar så känns det som att man töjer på det som jag hade bestämt från början att hålla på, om du förstår. Jag tycker du har en jättebra blogg så jag hoppas du fortsätter blogga.
    Kram
    Åsa

    SvaraRadera
  5. God morgon vännen!
    Vi är nog ganska "lika" i vår inställning till bloggen... Lite lagom personliga...
    Min inställning till min blogg, är att lite lagom personliga saker kan jag bjuda på... Men jag är hela tiden VÄLDIGT medveten om att vem som helt är ju fri till att läsa... Och det har visat sig vara dem man minst anar... Hi hi... Från svärfar till grabbens fotbollstränare.... Men jag skriver inte om något som jag inte står för till 100%!!! Som chockladbegär tex... ;)))

    Ha en underbar dag! Kram Carin

    SvaraRadera
  6. jag visar bilder på mig själv, sambo och lite familj och vänner ibland men jag skriver aldrig så där superprivat och personligt ut an mer berättande och enkelt.
    Visar små roliga händelser i vardagen utan större djup och reflektion. Din blogg är på en bra nivå oxå, man förstår lite grann hur du är men du lämnar inte ut en massa känslor etc. Kram Malin

    SvaraRadera
  7. Jag har ungefär samma syn som dig. Jag är ju ganska personlig i min blogg och skriver lite vad som händer privat och har med barnen på bild ibland, men jag ser absolut inte min blogg som en dagbok. Det kommer nog ta ett bra tag innan jag själv är med på bild...
    Sedan är det kul att det finns olika typer av bloggar. Att vissa är väldigt privata och andra inte är det alls.
    Kram Jenny

    SvaraRadera
  8. Lagom är bäst. Jag visar bilder på barnen men inte mig själv, har inte gått ut med vem jag är även om många jag känner vet det redan men för okäda läsare är jag nog ganska okänd. Jag har en "vän" som blottar sig totalt på FB hon blottar även andra och det tycker inte jag är riktigt snällt. Visst ska man få skriva vad man tycker och känner men den andra har ju inte så stor chans att försvara sig. Jag läser din blogg och saknar inte något.

    Anette

    SvaraRadera
  9. Hej Sofia!
    Din blogg är precis perfekt tycker jag. Sen finns det andra som lämnar ut mer om sig själva och det är ju oxå kul att läsa, men man ska ju göra som man själv känner. Jag har ju låst min blogg och det känns bra för mig. Det knepiga är när man har lite för få läsare som jag tycker att jag har.
    Ha det gott!
    Kramar
    Helena

    SvaraRadera
  10. Intressanta tankar! Tycker ju att det är det som är charmen att det finns så många olika bloggar..! Det viktiga är väl just att var och en känner efter vad som passar dem och inte går över sina egna gränser. Din blogg ger alltid inspiration och det är mycket trevligt att utbyta små kommentarer med dig!!:)
    Kram

    SvaraRadera
  11. Hej Sofia!

    Jag använder inte min blogg som en dagbok.. Jag försöker att mest skriva om inredning och lite tankar allmänt kring livet.
    Naturligtvis berättar jag lite privat ibland men det är inte där jag lägger focus.

    När jag läser bloggar vill gärna få en uppfattning om vad det är för slags person som är bakom bloggen.

    Tycker om när saker är skrivna med lite reflektion på livet.

    Jag har visat lite bilder på mina barn, men som sagt det är förankrat med dem, så att det är ok.

    Ps din nya säng blev jätte bra.
    Kram kram Lotta

    SvaraRadera
  12. Bra funderingar...
    Jag tycker att man måste följa sitt eget hjärta ved som känns rätt och inte rätt att skriva om. Det brukar alltid bli bäst så i slutändan:). Tack för en härlig och inspirerande blogg! Har inte kommenterat förut men tyckte at det var 'dax' nu;). Kramar Ulrika

    SvaraRadera
  13. Det viktiga är att man gör det som känns bäst för en själv.
    Själv föredrar jag lite personligare bloggar. Kan bli lite trött på att bara se olika ljusstakar osv hela tiden. Men bara därför behöver man inte lämna ut allt,lite kan man lämna till fantasin.;)
    Gillar din blogg precis som den är....
    Stor kram Lina

    SvaraRadera
  14. Ja du Sofia.., det gäller bannimej att sätta gränsen redan från början innan man börjar blogga!!!
    Jag hade bestämt mig för att inte ha med varken bilder på mig själv eller barnen (ja, gubben min gjorde klart för mig med en gång att han fick jag INTE ha med på bild)men nu efter ett år så kände jag att jag började släppa på "remmen" lite och inte allför längesedan hade jag en bild på mig och min vovve i ett inlägg.

    Efter att jag tryct på publicera så hög det faktiskt till lite i magen och tankarna for i huvudet.., shit.., har jag nu gjort bort mig med att sätta in en bild i alla fall????
    Men.., tankarna försvann lika fort som dom kom.

    Inga fler bilder blir det utan jag har bestämt mig för att gå tillbaka till min lite mer "anonyma" blogg igen, fast jag skriver ju gärna lite kul ibland där min familj är involverad förståss.

    Ha en skön tisdag Sofia....
    Kram kram
    Marianne

    SvaraRadera
  15. Hej, hoppas att du känner dig bättre i em. Ang. bloggar så är det ju upp till var och en hur mycket man vill avslöja om sin familj och sig själv, det är ju bra att det finns forum för olika "typer" jag brukar gå in på de bloggar som har kommenterat dig, och de är mer eller mindre intressanta för mig, mycket fina bilder hos de flesta, kram mor.

    SvaraRadera
  16. hej vännen! hoppas du kryar på dig snart! kramkram

    SvaraRadera
  17. Hejsan.
    .

    ...ja, du det är en svår fråga du ställer
    Vissa saker skulle jag aldrig skriva om,tycker nog att de flesta är lite väl öppna om allt.

    Jag försöker skriva mycket om inredning, mitt hem och mina olika intressen.
    Sedan är det ju så att man är ju alltid nyfiken på hur personen man kommer nära genom bloggandet ser ut.
    Men... det är ju absolut inte det viktigaste.

    Jag vet inte riktigt vad jag tycker egentligen...som vanligt...

    Din blogg är iallafall mycket fin och alldeles lagom!

    Ha det gott,
    kram Anneli.

    SvaraRadera
  18. Med bloggen ger manså mycket av sig själv som man själv vill.. Jag kan ge himla mycket av mig själv vissa gånger men familjen delar jag inte med mig av så mycket.. Jag har nästan inga bilder på mina barn på bloggen, har bara hänt ett par gånger..

    Kram Mia

    SvaraRadera
  19. Jag har ju min blogg som en liten dagbok och jag har valt att vara ganska anonym. Har nu visat en bild på mig själv i profil, barnen är maskerade eller på kort tagna bakifrån och maken har jag nog aldrig visat överhuvudtaget.
    Jag försöker tänka som så, när jag skriver ett inlägg, att "detta skulle jag likaväl kunna berätta för folk ansikte mot ansikte". Personliga saker håller jag för mig själv och delar bara med mina närmsta vänner.
    Tycker att man ska göra det som känns bäst för en själv och vad det beträffar din blogg, så gillar jag den som den är!:)
    Kram

    SvaraRadera
  20. Hej vännen! Visst är det svårt att veta hur mycket man ska lämna ut, men huvudsaken är ju att det känns bra! Jag gillar lite mer personliga bloggar och din är toppen precis som den är! Kram Maria

    SvaraRadera
  21. Hej!!
    Det där är svårt...
    Har inte ´visat mitt ansikte heller...
    Men jag tycker att ju fler läsare man får desto mindre personligare blir man...
    Jag tycker att min handlar om inredning, tror inte folk är så inspirerade av mina vardagliga händelser...
    Huvudsaken du är nöjd!! Jag tycker det är alldeles lagom hos dig!!

    Kram Kram Malin

    SvaraRadera
  22. Hej! Jag funderar också på det ibland. Jag har nog svårt att skriva om mina känslor och känner att för mycket av mig själv vill jag inte lämna ut. Tycker ändå att jag håller mig och min familj på en rimlig nivå. Kommer du ihåg vad vi var hemlighetsfulla i början av bloggandet, fniss. Din blogg är alldeles lagom. Kram Åsa

    SvaraRadera
  23. Det där med hur man bloggar är ju så personligt. Min blogg började egentligen som ett sett att dela med mig av vardagen till nära släkt och vänner. Men i takt med att besöksantalet växte fick barnen flytta och min pyssel- och inredningsiver fick mer och mer utrymme. Nu mera tänker jag på vad jag visar och hur jag skriver och visar så mycket av oss och mig som jag skulle kunna göra "på riktigt" för nya vänner och bekantskaper.

    Kram

    SvaraRadera
  24. Jag är nog lite som du, personlig ibland men lämnar inte ut privata saker. Familjen är med på bilder men de tycker det är ok. Dock är jag inte anonym på nåt sätt, det är lätt att lista ut exakt vem jag är...

    Det är viktigt att man håller den profil man själv känner är rätt :)

    Kramar Therese

    SvaraRadera
  25. Hej Sofia,
    Jag är väldigt anonym på min blogg men har ju precís börjat så det kan ju ändra sig. Jag tycker som många andra att man får vara precis som man vill och skriva om vad man vill. Det viktiga är att man förstår eventuella konsekvenser av det man skriver. Din blogg passar mig. Den är ren och fräsch och inte rörig. Jag försöker att hålla min likadan.
    Så "keep up the good work" min goa bloggvän.
    KUL att du gillade smyckena.
    Angående Milano så har jag frågat två tjejer men de kunde inte direkt rekommendera några speciella ristorantes men mina erfarenheter av den regionen är att maten är super nästan var som helst.
    stor KRAM

    SvaraRadera
  26. Jag är den jag är, både på nätet och utanför... ;) Jag är en öppen person.

    Nej men allvarligt så vet jag själv hur mycket jag vill berätta och vad och varför. Aldrig kännt mej kluven där. Däremot så är jag noga med att fråga andra personer om det är okej att jag visar en bild på dom eller kanske skriver något. Min äldsta son, Linus, vill ju inte vara med på bild och jag har heller aldrig visat honom.
    Jag har heller aldrig skrivit exakt vart jag bor eller vad jag heter...

    Jag tror att varje person vet vart gränsen går, eller kanske t o m flyttar gränsen. Det där är så olika och måste få vara olika också.

    Jag gillar din blogg -så det så! :)
    KRAM

    SvaraRadera
  27. Intressant ämne, har tänkt själv mycket på det här. Jag bestämde mig när jag började blogga att vara anonym och vill det fortfarande men det kan säkert ändras under "resan gång". Ingen av mina vänner eller släkt vet om att jag har en blogg, det är bara min familj som vet. Jag kanske är larvig som inte har sagt något till vännerna men det kommer säkert. Snacka om att vara anonym;))Man vill väl bli lite varm i kläderna först.
    Din blogg är super iaf.
    Kramar C

    SvaraRadera
  28. Jag tycker att det är lite det som är tjusningen med att läsa bloggar, att alla väljer så olika. Just blandningen gör det så givande. Jag gillar din blogg, den känns personlig även om du inte lämnar ut exakt allt. Tycker du har lyckats bra med balansgången :)

    SvaraRadera
  29. Ja det är svårt det där var gränsen går, mem man känner nog själv med tiden hur man ska vara o lägga nivån! me like din blogg!!:))

    kram Sara

    SvaraRadera
  30. Jag gillar dina funderingar...har själv tänkt mycket på detta med att vara anonym eller inte. I likhet med dig har jag valt att inte publicera bilder på vare sig mig eller familjen. dessutom har min man gjort klart för mig att han inte har intresse överhuvudtaget att finnas med så... :O) Ändå kanske jag kan tro att man med tiden töjer litet mera och litet mera...vet inte? En blogg kan i alla fall kännas väldigt personlig - precis som din. man yppar litet lagom med familjangelägenheter utan att berätta kärnan i nåt.Ha det skönt Sofia!

    SvaraRadera
  31. Jag har min blogg för att jag tycker att det är roligt att skriva och roligt att fotografera, och att blogga innebär att jag tar tag i det och gör det jag tycker är roligt. Sedan är jag förstås mycket medveten om att vem som helst kan läsa. Jag har valt att vara ganska anonym, men de som känner mig och som snubblade över min blogg skulle nog kunna lista ut att det var jag om de inte redan visste det. Men jag har inte heller berättat för andra än min närmaste familj att jag bloggar, jag vill inte behöva försvara varför jag har skrivit si eller så eller varför jag tycker på ett visst sätt även om jag står för det (vet att tyvärr är några människor snabba med att ha en massa åsikter om vad andra skriver/visar på bl a Facebook, där jag förövrigt inte är med). Bloggen är min fristad/hobby/avkoppling, bra för mig. Sedan är det så klart kul om någon tycker om att läsa det man skriver och kanske lämnar en kommentar! din blogg är kanon, för övrigt!//Kram Maria

    SvaraRadera
  32. Hej!
    jag tycker det är väldigt intresant..och visst har man funderat över det några gånger..
    Jag tycker att man måste bjuda lite på sig själv för att det ska bli intressant, men jag vill absolut inte för mycket... Har man butik är man lite "offentlig" också...
    Sen tycker jag själv om att ha en människa bakom bloggen och inte "bara bilder" på ex en pryl. Men det är en svår avvägning det där!

    Ska läsa vad de andra skriver!

    Och som tur är, så gör ju alla precis som de själva vill!

    Kram Mariette

    SvaraRadera
  33. Var och en bestämmer förståss hur privat man vill vara på bloggen. Jag har valt att inte skriva så mycket privat, det håller jag gärna för mig själv. Ändå vill man ha bloggen lite personlig.
    Ha det bra! Kram Kicki

    SvaraRadera
  34. Tycker om din blogg jättemycket! :) Man känner sin egen nivå på privat och personlighet. Sången blev jättesnygg i ert sovrum! Ha en bra vecka - kram Ewa

    SvaraRadera
  35. Käraste bloggvän...Du vet redan vad jag tycker. Maken skulle dö om han fick vara med, men idag har han faktiskt skrivit ett inlägg med namn och allt hihi. T om puss fick jag. Sen har jag valt att knappt visa någon familjemedlem. Barnen har varit med 2 ggr och jag hade ju tänkt att aldrig visa mig men det blev lite och kanske blir mera vem vet. Som du skriver det är så individuellt. Sen skall man nog akta sig för otäka människor på nätet som hämtar upp bilder både på unga tjejer och mindre barn.Alltid lika kul att prata med dig vännen.

    Kramkram A

    SvaraRadera
  36. Hej vännen!

    Mycket intressant ämne! Jag är ju personlig vad gäller min utbrändhet och tankarna kring det, men mycket för att bearbeta och berätta för andra i samma sits, och för att vi nog är många som är på gränsen. Sen är det pga eller tack vare utbrändheten som jag bloggar, hade aldrig hunnit med det med mitt "förra" levnadssätt = )!

    Min blogg handlar mest om inredning och tankar runt det, men blir ibland lite personlig. Så uppfattar jag även dig, du bjuder på dig själv i helt lagom mängd och det gör din blogg superbra!

    Ha en skööön onsdag!
    Kram l-l

    SvaraRadera
  37. Hej Vännen!
    Vilken superfin header du har, I like a lot:)

    Tycker ungefär samma som du med bloggen, jag vill vara personlig men inte för privat..känns fel när jag vet att flera kollegor,släktingar och bekanta är inne o kikar (och pappa som är min främsta följare, har dessutom "tipsat" många av sina kunder och vänner om bloggen..då vill jag inte sitta o skriva om problem, privata relationer o annat när jag vet att de läser.. ja du fattar säkert vad jag menar:))

    Jag frågar alltid om lov innan jag visar bilder på några andra personer än mig själv. Vera har ju varit med en del tex och det har alltid syrran o hennes sambo sagt OK till innan. (likaså Tindras mamma, hade inte känts bra att inte fråga henne om lov först..)

    Gillar din blogg precis som den är, en av mina top 5 favvisar, fast det vet du ju redan:)

    Såklart du måste komma o hälsa på här om du har vägarna förbi!

    Ha en trevlig kväll!

    Kraam Jenny

    SvaraRadera
  38. Hei Sofia:)

    Takk for koselig hilsen hose meg:)
    Dette med hvor mye vi skal utlevere oss her inne, har vi nok mange ulike syn på...
    Jeg kommer aldri til å skrive bloggen som en dagbok om vårt hverdagsliv (da synes jeg ikke lenger den kategoriseres som ren interiørblogg) Men når vi har barn, er det klart at de utgjør en så stor del av vår hverdag, at det for meg er vanskelig å holde utenfor.
    Ikke har jeg prøvd på det heller...:)
    Men må jo si at de jeg blir jo alltid nysgjerrig på de jeg ikke har sett ansiktet til;) Som deg f.eks....;)

    Ønsker deg en fin kveld:)

    Klem Kjersti

    SvaraRadera
  39. Hei!
    Så vakker blogg du har! Jeg har ikke vært her før, men er glad jeg fant veien! Det du skriver om i dag, har jeg også fundert en del på (skrev et innlegg om det for en ukes tid siden). Som du sier, er det veldig individuelt... men jeg tror det er viktig at man er bevisst og kjenner godt etter sånn at man ikke trår over noen grenser som man vil angre på. Jeg synes du har en flott balanse ut fra deg jeg kan se og liker meg veldig godt her inne! Klem Heidi

    SvaraRadera
  40. Hallojs!! ja mycket som man funderar på ofta!! Just nu är jag själv lite kluven o bloggar inte så ofta längre...min blogg kan kansketyckas väldigt personlig ibland..men noga med att den inte är privat!!!bloggen är bloggen. ..o jag är jag!!
    i överigt tycker jag alla fru myrsells tankar stämmer väldigt bra in på mina tankar!!!
    Jag tycker om att läsa många olika slags bloggar!!

    underbart sovrum nedan måste jag ju bara tillägga!
    Kramis ♥

    SvaraRadera
  41. Jag har en vardagsblogg och har många gånger förundrats över hur du kan ha en levande blogg och skriva om det du gör med fina bilder. Hur bär du dig åt? Har funderat och förstår faktiskt inte hur du lyckas. Jag lyfter på hatten! Min vardagsblogg ger mig tid för reflektion. Jag lämnar inte ut mig fullständigt, försöker vara noga med det. Jag förstår förstås att min blogg är fullständigt ointressant för de som inte känner mig. Du har helt rätt koncept.

    Fin ny header :-)

    SvaraRadera
  42. Hej jag heter Eva har ingen blogg för jag har inget sånt hem att visa..men jag tittar å bloggar o får tips o ideer.men jag tycker som så att hade jag en blogg skulle jag ej visa mina barn eller vara för privat.inredning o inspiration är en sak .lägga ut sig o sin familj pånätet en annan ..finns så mycket sjuka personer ,,men alla är olika .jag har inte facebook o skulle aldig skaffa det heller.
    Mvh
    Eva

    SvaraRadera
  43. Hej hej!! personligen gillar jag främst bloggar där man ser personen i fråga, blir mer personlig conection. Men det berur ju lite på vad man bloggar OM, bloggar mest om inredning som du gör så är det ju en annan sak.

    har så mkt inbokat denna vecka så det blir tajt att hinna ses =/ funkar nästa vecka för dig? Då ska jag banne mig inte ha nånting inplanerat!!! :)

    kram från grannen

    SvaraRadera
  44. Hej Sofia!
    Tack för att du alltid så troget kikar in hos mig, det är så roligt. Jag tycker att man kan vara personlig, men inte allt för privat på sin blogg. Man vill ju lära känna varandra, men om man vill skriva mer till vissa, så kan man ju maila. Du får gärna maila mig om vad som gör att ni vill bygga nytt och flytta, vännen!
    Kramis Susanne

    SvaraRadera

Vad glad jag blir att just du skriver en liten kommentar, det värmer mitt ♥. Kram Sofia

Related Posts with Thumbnails